mywiberg

Du är för bra för att vara sann, men raka motsatsen. Oemotstådlig och saknad utan bevis. Minns allt bra men allt skit tar över. Orolig över vad som händer sen men det är för jobbigt att komma på en lösning. 100000 mot ca 2 känns konstigt. Ensam för första gången på riktigt länge och jag är deprimerad. Minns inte hur det var innan dig men jag kanske borde det. Hitta nyckeln till allt bra men snart har den drunknat i sahara´s sand. Leva lycklig eller olycklig är frågan. Gå i konkurs eller klara mig igen allt. Lämna eller bli länmad. finns det en lösning eller inte? Radera minnena eller bygga på ännu fler. Se det som en framtid eller lämna det bakom mig. Hur är man lycklig utan de minsta bekymmer?  Saker som lever i mina tankar, svåra beslut mellan hat vänner kärlek.... Helvete vad gör man nu?